Med sorg ser jag hur vår västerländska civilisation faller allt djupare ner i förkastelsens mörka grav, grävd av fascistliknande regeringar, politikens högerpopulistiska falanger och religiösa fundamentalister där censur blir normaliserat. Oliktänkande och kritiska röster ses med allt strängare ögon.
Att förbjuda böcker har länge setts som något diktaturer, strikta regimer och teokratier har sysslat med, som av rädsla för att folket ska vakna upp och inse sin obestridliga makt, gör allt för att kväsa den. Men nu ser vi hur Det stora landet i väst plockar bort allt fler böcker från hyllorna på skolbiblioteken. Trump-administrationen anser bland annat att genusideologi och kritisk raslära kan verka skadligt för folket och de böcker som rör sig inom dessa teman bör således tas bort. Han menar att det är upp till lokala skol- och bibliotekssystem att avgöra vad som bör finnas i skolbiblioteken. Dessutom tycker han att föräldrar ska ha större inflytande över vad deras barn läser under skoltid, vilket bäddar för att sexualundervisning och böcker som stödjer evolutionsteorin kan försvinna i delstater där konservativa kyrkor har stort inflytande.
I Europa kan vi se hur Ungern låtit bokhandlare som säljer litteratur kopplad till HBTQI-teman få böter för att deras böcker fått en alltför framträdande roll i deras marknadsföring. Polen är ett annat exempel där det införts liknande begränsningar kring HBTQI-relaterad litteratur i form av deras lag Lex Czarnek.
Kanske är det med rätta? Allt högre, konservativa röster menar att detta är regler som regeringarna inför i ett försök att bibehålla moralen i ett allt för liberaliserat samhälle, som hotas att förgås i något sorts Sodom- och Gomorraliknande förfall. Men vem är det då som bestämmer vilken moral man ska luta sig mot? Är det den strikta, religionsbaserade moralen ála 60-talet, där kvinnor är fjättrade till hemmet, männen de självklara försörjarna och den straighta kärleksakten den enda godtagbara normen? Eller är det den moral som säger att vi alla har samma rätt att finnas och att det går att skapa ett samhälle där alla kan samsas om den ständigt krympande landyta som människan har att förfoga över? Det svåra blir ju att hitta svaret på den frågan om böcker som upplyser dig om just det ämnet inte längre finns tillgängliga. Kvar blir då endast en ensidig bild av verkligheten som ett alltmer auktoritärt ledarskap menar är den rätta världsåskådningen.
Vems åsikter är dina?
Lämna en kommentar