Att debutera som författare är att stappla sig fram på skakiga ben, likt ett nyfött rådjurskid i en värld du vet alldeles för lite om. Osäkerheten kring hur du framställer dig själv under författarsamtal, kring hur din bok kommer att tas emot av andra, hur du ska göra för att nå ut till fler läsare och huruvida du överhuvudtaget är värd titeln författare utgör skäl för denna skakighet. Det finns förmodligen inget förlag som kommer med en färdig manual kring hur du ska tänka vid dessa tillfällen. Även om deras förmåga/ vilja att jobba med sin marknadsföring å dina vägnar, står du för det mesta själv i din strävan efter framgång.
I förbifarten, under mitt utforskande av denna förunderliga värld har jag stött på flertalet författare, de flesta via Instagram, vilket har resulterat i olika inbjudningar till event och releasefester. Samtidigt som jag tagit på mig festblåsan, tryckt undan min sociala ångest och hela tiden tänkt tankar som: ”nej, men inte ska väl jag…”, ”nej, men äsch då”, ”nej, men inte är väl jag värd din tid”, samlas en hel drös människor som precis som jag också har skrivit en bok eller två (vissa har skrivit en hel drös av böcker och spenderat årtionden i författarvärlden) och välkomnar mig med öppna armar. Alla är nyfikna på vem jag är, vad jag har skrivit, bjuder på sina bästa tips om hur de gjort för att lyckas och är bara allmänt jätteunderbara att ha att göra med. Ingen ser mig som en konkurrent utan enbart som en kollega och kärleken till det hantverk vi utövar binder oss samman. Vi läser varandras böcker, vi likear varandras bilder på sociala medier och vi dunkar varandra i ryggen när saker flyter på bra.
Nyligen gick jag med i en grupp bestående av lokala författare i Upplands-bro där de flesta gett ut flertalet böcker, vissa på egna förlag och min upplevelse var densamma. Alla är tillmötesgående, stöttande och peppiga.
Jag måste säga att allt det här är främmande för mig och efter alla år i byggbranschen, där det snarare handlar om att brösta upp sig och framhäva sig själv som den absolut bästa genom att racka ner på andra, eller i värsta fall ta åt sig äran av vad andra åstadkommit, måste jag säga att jag föredrar författarvärlden betydligt bättre.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö (för att citera Jussi Björling) och jag kommer att göra allt för att lära mig så mycket jag kan om den världen så att jag kan stanna kvar i den.
Lämna en kommentar